fredagen den 31:e december 2010

Okapi????

Blir väckt av sonen kl 05:50 i morse, han ruskar mig och frågar: Mamma, visst ser väl en Okapi ut som en zebra i bak?
Va??? Okapi? Vad är det?
Det finns väl ingenting som heter så?
Joho säger han, den ser ut som en giraff i fram och en zebra ibak.. Jaha du i fablernas värld då tänker jag och går upp kl 06:00 för att googla på Okapi för att bevisa att han har fel.. Meen gissa vem som hade fel :(


I present Mr Okapi:

onsdagen den 15:e december 2010

Helvetes besiktning!

Hade tid för besikning kl 08:00 i morse. Jag har lagt ner en helvetes massa pengar och tid, eller ja, Hasse har lagt ner tid... för att ens kunna köra den till besikningen. Bytt bromsklossar och skivor runt om, svetsat avgassystem och bytt drivknut samt ett x antal lampor.

Kommer dit, möts av en kille som såg ut att vara typ 14 år. En praktikant tänkte jag, men tydligen inte. Om det var en praktikant så var han i alla fall betrodd att utföra egna besikningar.

Jag lämnar över nyckeln pekar på varningstriangeln pekar på ett hörn och säger: jag sätter mig där och tar en kopp kaffe. Men nej du det tyckte minsann inte han. Han tyckte att jag skulle vara MED, det är viktigt att vara MED så att man förstår vad det ev kan vara för fel och varför man får ett nedslag. Jasså, det tycker du, men det tycker inte jag. Jag skiter i vad det är för fel, jag lämnar pappret med fel till Hasse och säger fixa jag.
Det spelade tydligen ingen roll för jag skulle vara MED, det hade han bestämt!

Så det slutade med att jag stod där, kl 8 på morgonen UNDER bilen, han var riktigt entusiastisk och hade tydligen bestämt sig för att ge mig en utbildning i bilens drivsystem. SUCK!!!!!

helt plötsligt säger killen: Shit vilka snygga stövlar du har!
Yes tänker jag, nu är jag home safe.....
Han frågar var jag köpt dem och säger att han ska köpa lika till sin syster i julklapp. Jag myser och tänker, jaha då kör man ett år till.

Men plötsligt kastar han undan ficklampan och börjar ruska våldsamt på framdäcket, han ser nästan ut som en juckande kanin.
Han ropar på en kollega och ber honom ruska och säger: Är inte den yttre styrleden glapp?
Nja säger kollegan, det ska vara ytterst lite i så fall, det är ingenting att ta upp. Men min skit besikningskille tycker minsann att den är VÄLDIGT glapp. Jag får lust att fråga om det kanske var han som juckade sönder den, men biter mig i läppen. Inte ställa till mer skada nu!

Det slutar med att jag får en 2:a för den där oglappa jälva styrleden, men jag vet i alla fall ofrivilligt var den sitter.

Så till besiktningskillen: Hoppas det fastnar mat i din tandställning så det ser ut som mögel och ingen säger nåt åt dig!
By the way, stövlarna är slut PUCKO!

tisdagen den 7:e december 2010

Santa Maria, Sal, Kap Verde

Kom hem i morse från en sagolik semester på Belorizonte, Santa Maria, Sal, som hör till Kap Verde öarna. Att man kan ha det så bra! Palmer, vita stränder Atlantens vågor och all inclusive på hotellet. Mottot på Kap Verde är "No Stress" vilket de verkligen lever upp till.
De äger inte ens klocka, ändå säger de klockan 15... Där står man och stampar som stressad heltidsarbetande 2 barns morsa kl 14:50. Ingen dyker upp... Klockan blir 15:10... men ingen jävel dyker upp. Vid 15:20 är 2 barnsmorsan så jävla arg och varm så hon kan explodera, nåde han om han kommer nu! Vid 15:40 dyker han upp.... lallandes möter oss med ett stort vitt leende mitt i allt det svarta. Själv är jag varm, arg och som alltid stressad! Jag påpekar riktigt argt att han är 40 minuter sen. Han ser frågande på mig och säger No Stress madam, No Stress. Det var första dagen. Efter det tog jag av mig klockan, la mig i solstolen och levde verkligen upp till mottot!

För att återgå till resmålet var det helt fantastiskt. Paradiset på jorden. Sonen grät när vi skulle åka hem. Han frågade till och med om det inte fanns någon annan familj som skulle vara kvar ett tag som han kunde stanna med....

Bilder från resan finns på Fejan!

söndagen den 3:e oktober 2010

Spontanbesök på Rättvksmarknad

Funderade på hur helgen skulle se ut när jag läste ett inlägg på FB om att några skulle till Rättvik. Det lät ju skoj så jag spontanlånade pappas bil (min är ju i det stadiet att jag skulle kunna bära den i en pappkasse till skroten om jag bara orkade). Lastade in ungarna och drog iväg. Men shit, det var ju skitlångt, tog typ 2 timmar att köra, och då körde jag ändå rätt fort.

Det var fint väder hemma, men inte i Dalarna så det första som inhandlades på marknaden var mössor och vantar. Vi gick och gick oc gick, dte var en gigantsik marknad. Sonen kom på att han sett något i ett stånd och ville gå tillbaka. Och envis som han är var det bara att ge upp och försöka hitta det där jävla ståndet. Efter 45 min gav til loch med han upp. Det var gigantiskt, miljoner människor och prylar överallt.

Förutom en massa godis inhandlades 5 par strumpor till Hasse för 60 kronor, en burk svartvinbärsgelé för 25 kronor och ett jättefint halmhjärta att hänga på dörren i jul för 60 kronor. Detta blir ju 145 kronor tillsammans, och jag gick en tusenlapp back så snacka om att det måste ha blivit mycket godis.......

Sedan var det bara att hoppa in i bilen och köra 2 timmar hemåt igen. Stannade och handlade i Hofors, vet inte varför, någon kombination av att sonen var törstig och jag röksugen tror jag. Jösses vilka människor det finns i Hofors, och alla hade tydligen samlats på Prix en lördag em...

Lyckades låsa in ungarna i bilen också så att larmet gick, men det hörde ju inte jag för jag var inne och handlade.. Jaja så kan det gå i Hofors.

torsdagen den 23:e september 2010

När döden kommer för nära.....

När döden kommer för nära, när man för tydligt blir påmind om att det kan vara över på ett ögonblick. Att ett hejdå kan vara för alltid. När någon som inte ens hunnit leva mer än en kort tid av sitt liv rycks bort. Då vill jag låsa in mina barn, skrämma dem så de inte ens vill gå ut. Tala om för dem att världen är en ond, kall och hård plats där allt kan förändras på ett ögonblick.

Men det går inte, jag måste släppa ut dem, låta dem få testa och göra sina misstag. Jag kan bara hoppas att det går vägen och att lyckan är med dem. Jag kan förmana, föreläsa och trassla tills jag blir blå, men jag är bara mamma.

Det enda jag kan göra är att tända ett ljus, sörja den som är borta och känna med hans familj, och mitt i allt glädjas åt att jag har mina kvar. Och be till högre makter om att roulettkulan ska hoppa över oss.

måndagen den 16:e augusti 2010

Det kryper i mitt huvud!

Små äckliga djur lägger ägg och parar sig på mitt huvud! JAG HAR LÖSS! Vidrigt äckligt! Lusmedlet luktar som om man har doppat huvet i renat. Kan vi inte gå på BIO säger dottern, som för övrigt är ansvarig för att loppor pippar på mitt huvud. Jasså du, den här lukten känner alla småbarnsföräldrar igen. Tror du jag tänker gå på BIO med lusmedel i huvet????

lördagen den 7:e augusti 2010

Misär!!!

Igår blev jag hembjuden till en kompis som skulle ha lite samkväm på sin altan innan BHB (lokalt band) skulle spela på det lokala vattenhålet.

Jag hade supertrevligt och träffade till och med en ny vän.

>DET BORDE HA STOPPAT DÄR!!!

Men nej, jag lyckades bli övertalad om att följa med in på det lokala vattenhålet som ligger på min väg hem från min kompis.

NYKTER DESSUTOM!!!!

Det finns bara ett enda ord att sammanfatta detta ställe och dess klientel med: MISÄR!

Som utomstående skulle man kunna finna detta något underhållande då det är ungefär som att gå på zoo, men när man vet att bakom dessa tragiska själar finns det familjer, barn och andra närstående då är det ta mig fan misär.

Tänk ett ställe med ca 30 pers varav så gott som alla går under kategorin alkis, och att sedan samla dessa på samma ställe och låta dem leva ut sina lustar. Hua!
Jag skällde ut 5 personer igår. Det är mycket till och med för att vara mig. Folk som tafsar, dreggar, avbryter och bara är allmänt jävla dryga. Som tycker att bara för att man mött dem på COOP ett ex antal gånger är man typ bästa polare. Eller bara för att man (enligt dem har schysta rattar, eller mer shyssstla...) så är de naturligtvis i sin fulla rätt att klämma på dem. Eller bara för att någon gick i min systers klass för 15 år sedan så måste de ju naturligtvis komma fram och hängkramas och tala om hur mycket de tycker om en.....


Bläää, men skyll dig själv tänker ni nu, du gick ju dit självmant. Japp, jag skyller mig själv lär av min läxa och GÖR ALDRIG OM DET! Ha en underbar lördag för det tänker jag ha, i soffan långt från alla alkisar med en gigantsik skål godis i knät!